Första veckan är snart till ända, jag har mest bekantat mig med staden, mitt projekt och -
Tamra hotel.
Eller? Redan på väg hit blev jag osäker, när både Ayman (jordanska handledaren) och taxichauffören som körde mig hit verkade säga "Tamara" istället. Blev ett tag lite osäker på om jag skulle hamna rätt. Eller ha bokat på fel ställe. Väl på hotellet så har jag hört både Tamra och Tamara. Kom så småningom till slutsatsen att detta nog är för att att på arabiska är det vanligt att ett ord har korta vokaler som uttalas men inte skrivs ut, för alla förväntas veta att de finns där. Därav det lilla extra a-et som för mig blev ett helt annat namn men här hanteras lite mer godtyckligt.
Kul, tyckte språknörden :)
Men vad det än heter är det ett bra ställe att bo på! Jag har gångavstånd till universitetet och bor längs med en stora gata som har både restauranger och matbutiker.
Rummet är slitet men inte dåligt på något sätt och jag har allt jag behöver här. Spisen tog några dagar att komma underfund med; den går bara att stänga av genom att den hemmagjorda kontakten dras ur - vilket medför att för att sätta igång den sätter jag i sladden. Men plattornas värme följer inte ett mönster jag har lyckats urskilja, det enda jag vet är att den stora alltid blir varmare än den lilla och att siffrorna hittills inte ger mig någon ledtråd om hur varmt det kommer bli... Men mat har det blivit! Idag har jag handlat kokosmjölk och curry på den stora matmarknaden så i helgen blir det currygryta. Hittade även vegetariska kobe som var jättegoda.
I övrigt är vegoutbudet i stan mest falafel. Har besökt samtliga hamburgerställen inklusive både McDonalds som jag inte satt en fot i på minst tio år, och Burger King, men ingenstans har de vegetariska burgare. Falafelsandwich från nåt av alla ställen vid universitetet är väldigt gott, så jag klagar inte! Äter ju alldeles för mycket ersättningsprodukter hemma så får väl passa på med bönor och linser nu.
På hotell-temat fick jag ett väldigt roligt meddelande från en av receptionisterna i onsdags. Han var den som jobbade när jag ringde för att boka i januari och eftersom vi båda verkade känna oss osäkra på om vi gjort oss helt förstådda så bad jag om bekräftelse via mail och bokstaverade mitt namn. Han började istället skriva från ett konto som hette Tamra Hotel, på What's App. Bekräftade så min bokning. När jag en vecka innan jag åkte skrev för att för säkerhets skull få en sista bekräftelse så att jag stod kvar i loggboken, fick jag inget svar. Jag ringde efter ytterligare ett par dagar och fick då ett hyfsat säkert ja från den som jobbade då... Och rummet väntade ju på mig när jag kom!
Men i onsdags dök det här meddelandet upp:
"Hi, Miss Maya. I apologize for not answering because I no longer use this.
Welcome and easy in the process and I hope you get your admiration."
Haha! Så fint.
Annars har jag som sagt ägnat tid åt att bekanta mig med staden. Har triangulerat in hotellet nu, vilket förstås inte var helt lätt eftersom jag är hopplös när det gäller riktningar. Men många långa promenader har det blivit och vädret är verkligen helt underbart. Träden här är lite kinkiga jämfört med hemma; 20-25 grader räcker visst inte för att alla ska ha slagit ut men de är på gång. Jag gläds åt olivlunden (dock inhägnad) som finns i anslutning till universitetet. Och åt havren som växer bredvid trottoaren på vägen dit. Staden känns oändligt stor. I helgen eller under nästa vecka hoppas jag hinna besöka något grönområde.
När jag är på hotellet har jag kommit in i en rutin jag kallar "plugga-netflix-plankan". En planka för varje serieavsnitt och ett serieavsnitt för varje färdig uppgift på min plugglista :) Kan varmt rekommendera Grace&Frankie som är den enda serien jag vet med två äldre kvinnor i huvudrollerna. Sedan att den är amerikansk och stundtals hysterisk och att de båda ser fräschare ut än jag... Den har hjärta! Har även kollat färdigt på serien Easy som består av fristående korta avsnitt om olika relationer, den tycker jag verkligen är grym på riktigt.
På uppsatsfronten har det klarnat lite vart efter. Det har framkommit många för mig obekanta aspekter av tid, kultur och byråkrati som jag nu måste förhålla mig till. Men det är ju poängen med att resa iväg! Jag är också medveten om att det för det mesta inte flyter på av sig själv hemma heller.
Hur som; på söndag ska vi förhoppningsvis få någon sorts rekommendation från universitetet, så att vi kan åka till Ministry of Health och ansöka om tillstånd för att få tillgång till vissa allmäna sjukhus som de driver i anslutning till palestinska flyktingläger. Det är dit invånarna i lägret går när de behöver mer avancerad vård än vad som finns på FN-klinikerna i lägret. Det har varit många turer kring detta men slutligen står det klart att vi inte skulle hinna få tillstånd från UNRWA för att göra studien inuti flyktinglägret, men att det dessutom där inte bedrivs den typ av vård som krävs för att jag ska ha hållit mig inom min profession, som det kallas. Men intervjuer ska det bli! Hoppas jag. Nu finns det en plan i alla fall och jag har en aning om vad som händer. Ayman trollar verkligen för att få detta att ske för min skull; vanligtvis tar godkännande av även en sådan här ansökan rätt lång tid - minst en till två månader för hans studenter. Men han säger att den ska kunna bli godkänd under nästa vecka så jag försöker tro på att det är så.
Ha en superfin helg, allihop!
Majan är på rymmen ibland. Hon planerar absolut att bli klokare med tiden och skapar sig alltid nya uppdrag. Numera sjuksköterska först. Men alltid - folkrättsaktivist, dansande galning, yogautövare och livsnjutare. Har tänkt testa - nästan - allt en gång och vill resa till många platser i världen. Medan hon är på sina längre äventyr brukar hon blogga här. Ja, det är faktiskt nästan tradition nu! Men vi vet egentligen redan var hon hör hemma: i skogen, med katten.
fredag 31 mars 2017
tisdag 28 mars 2017
Att resa, lära och svära.
Att ha arabiskalektion, online, via Falun, på svensk tid, i Jordanien...?!
"Mr Pizza", "Be Careful!! Hamburgers" "Cofe Place" och andra uppfinningsrika, roligare sätt att använda det engelska språket på, som påminner mig så mycket om västbanken <3 span="">3>
Att frysa inomhus fast det är 20 grader varmt ute.
Tutande bilar, shebabs som tjoar efter en. Påminner mig tyvärr också mycket om västbanken........
Att bonda med sin jordanska handledare över att han är från AlKhalil (Hebron), bli ombedd att dock ligga lågt bland andra med Palestina-Passionen pga politisk dynamit även här, och sedan ändå bli presenterad som Khalilia för alla på hela universitetet.
Hummos, foul, bröd, falafel!
Att upptäcka att den jordanska handledaren precis som du misstänkt inte har läst ett enda av dina mail med information/frågor om allt du tycker är viktigt inför datainsamlingen och att hans "Don't worry, it's gonna be fine"-svar mer är en uppriktig önskan än verklighet.
Böneutropen. Det här är också västbanksnostalgi. Vill att Högsbo Moské ska börja ropa ut sina en dag i veckan i alla fall! Jag lyssnar ju på kyrkklockorna varje helg, och det är inte alls lika stämningsfullt i min mening.
Att gå in i en klädaffär och upptäcka att det inte finns någon där. Någon som sitter utanför en affär på andra sidan gatan verkar hålla lite koll. Märklig känsla att gå runt där inne helt själv!
Glömde trimmern och har nu spanat frisörsalonger hela dagen för att försöka avgöra om det är ett ställe där jag skulle kunna övertala dem att fixa min mohawk om nån vecka när det blivit alldeles för långt... Kan bli ett knepigt projekt. Ser ju att typ alla frisörsalonger vänder sig till män. Och inser att jag aldrig reflekterat över var kvinnor i ett samhälle där de flesta av dem inte visar sitt hår offentligt klipper sig? Satsar nog på någon av salongerna som ligger nära universitetet :)
Att få reda på att UNRWA dröjt tre månader med att ge den betydligt bättre ansedda handledaren sitt godkännande för studie i det palestinska flyktinglägret. Dessutom har de nekat mig att få ansöka i förväg. Samtidigt finns möjligheter att istället komma till en akutmottagning för syriska flyktingar, vilket var strävan från början men då lät det omöjligt. Fast nu har jag gjort ett helt bakgrundsarbete utifrån den palestinska populationen. Men det går nog att väva in i arbetet om jag behöver ändra linje. Kanske ordnar det sig ändå... Inshallah.
Stay tuned.
"Mr Pizza", "Be Careful!! Hamburgers" "Cofe Place" och andra uppfinningsrika, roligare sätt att använda det engelska språket på, som påminner mig så mycket om västbanken <3 span="">3>
Att frysa inomhus fast det är 20 grader varmt ute.
Tutande bilar, shebabs som tjoar efter en. Påminner mig tyvärr också mycket om västbanken........
Att bonda med sin jordanska handledare över att han är från AlKhalil (Hebron), bli ombedd att dock ligga lågt bland andra med Palestina-Passionen pga politisk dynamit även här, och sedan ändå bli presenterad som Khalilia för alla på hela universitetet.
Hummos, foul, bröd, falafel!
Att upptäcka att den jordanska handledaren precis som du misstänkt inte har läst ett enda av dina mail med information/frågor om allt du tycker är viktigt inför datainsamlingen och att hans "Don't worry, it's gonna be fine"-svar mer är en uppriktig önskan än verklighet.
Böneutropen. Det här är också västbanksnostalgi. Vill att Högsbo Moské ska börja ropa ut sina en dag i veckan i alla fall! Jag lyssnar ju på kyrkklockorna varje helg, och det är inte alls lika stämningsfullt i min mening.
Att gå in i en klädaffär och upptäcka att det inte finns någon där. Någon som sitter utanför en affär på andra sidan gatan verkar hålla lite koll. Märklig känsla att gå runt där inne helt själv!
Glömde trimmern och har nu spanat frisörsalonger hela dagen för att försöka avgöra om det är ett ställe där jag skulle kunna övertala dem att fixa min mohawk om nån vecka när det blivit alldeles för långt... Kan bli ett knepigt projekt. Ser ju att typ alla frisörsalonger vänder sig till män. Och inser att jag aldrig reflekterat över var kvinnor i ett samhälle där de flesta av dem inte visar sitt hår offentligt klipper sig? Satsar nog på någon av salongerna som ligger nära universitetet :)
Att få reda på att UNRWA dröjt tre månader med att ge den betydligt bättre ansedda handledaren sitt godkännande för studie i det palestinska flyktinglägret. Dessutom har de nekat mig att få ansöka i förväg. Samtidigt finns möjligheter att istället komma till en akutmottagning för syriska flyktingar, vilket var strävan från början men då lät det omöjligt. Fast nu har jag gjort ett helt bakgrundsarbete utifrån den palestinska populationen. Men det går nog att väva in i arbetet om jag behöver ändra linje. Kanske ordnar det sig ändå... Inshallah.
Stay tuned.
måndag 27 mars 2017
Jordanien
Marhaba!
Ja, tiden går men jag återkommer till min reseblogg med några års mellanrum. Fint det.Jordanien. Vad gör jag här?
Jo, kamrater... Jag är nu inne på den sista delkursen på specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot intensivvård (mmm, försök säga det lite snabbt!), det vill säga min magisteruppsats. I höstas började jag undersöka möjligheten att återupprepa den fantastiska upplevelsen av utlandspraktik, men landade i att jag hellre ville samla in data till min uppsats annorstädes i det här fallet. Jag visste från början att jag ville knyta ihop det akuta flyktingsituationen i världen med min önskan att så småningom få åka någonstans dit inte så många vill eller kan åka. Alltså; hur är det att arbeta i ett flyktingläger, som sjuksköterska? Men när jag lyfte den globala flyktingkrisen som mitt intresseområde uppdagades snart möjligheten att återknyta till den grupp vars kamp föranledde min sjuksköterskekarriär; palestinier! Det finns nämligen ett etablerat samarbete med University of Jordan, i Amman. Och i Jordanien finns många palestinska flyktingar, inklusive stora flyktingläger.
Här nedanför följer utdrag ur min projektplan, för den som är intresserad av mina utgångspunkter och frågeställningar.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Inledning
Relaterat till den stora mängden människor som de
senaste åren drivits på flykt i världen på grund av väpnade konflikter (1), finns det
uppenbar problematik på många nivåer. Den så kallade ”flyktingkrisen” är inte
bara en personlig katastrof för de som flyr, utan påverkar också i hög grad de
länder som angränsar till konfliktområdet. Många länder påverkas av följderna
av världens konflikter, men i vilken grad varierar stort. Ofta är det andra
utvecklingsländer som tar emot flest människor på flykt, alltså de länder som
egentligen har sämst förutsättningar (2). När ett land inte
lyckas husera de som flytt bildas det ofta stora flyktingläger. Ibland blir de
lägren permanenta; tälten byts gradvis ut till enkla byggnader; skolor och
sjukhus byggs upp inne i lägret. Forskning visar att invånarna i sådana här
permanenta flyktingläger har försvårande livsvillkor jämfört med landets övriga
befolkning (3). Deras sjunkande utbildningsgrad,
låga sociala status, ohälsa och begränsade tillgång till sjukvård är stora
problemområden vars effekter behöver utforskas ytterligare (4). Världens pågående
konflikter har lett till att ännu fler flyktingläger har upprättats i världen
de senaste åren och en del av dem riskerar att bli permanenta. Oavsett om detta
kan hända i Sverige eller inte, torde dessa frågor vara viktiga för den svenska
regeringen lika väl som det svenska folket; Sverige är en engagerad medlem i
Förenta nationerna och donerar en relativt stor del av sitt BNP som bistånd.
En folkgrupp som haft flyktingstatus sedan många år är
de palestiner som flydde sitt hemland när staten Israel bildades år 1948, eller
i samband med kriget som utbröt 1967. De finns utspridda över hela världen men
många bor i flyktingläger i grannländerna. Dessa, numera permanenta
flyktingläger utgör därför en möjlighet att dra lärdomar inför de utmaningar
som världen i stort och därmed även Sverige står inför framöver. Denna uppsats
avser därför undersöka hur det är att arbeta med avancerad omvårdnad i ett
sådant läger, ur sjuksköterskornas perspektiv. Vilka hinder finns? Vilken
upplevelse av flyktingarnas särskilda situation och utsatthet har
sjuksköterskorna?
BAKGRUND
”Flyktingkrisen”
Det finns idag fler människor i världen som är på
flykt undan en konflikt än någon gång sedan andra världskriget (1). Enligt FN:s
flyktingorgan UNHCR (5) fanns det år 2015
över 65 miljoner människor i världen som var i behov av hjälp på grund av att
de tvingats fly sina hem. Av dessa var 40 miljoner så kallade internflyktingar
i sitt hemland, 21 miljoner på flykt utanför sitt hemland och 3 miljoner var
asylsökande. Ungefär 12,5 miljoner människor hade blivit flyktingar bara under
det året. Syrien stod för den största andelen av den siffran och det största
mottagandet stod Turkiet, Pakistan, Libanon, Iran, Etiopien och Jordanien för i
den ordningen. Den eskalerande konfliktsituationen innebär att en stor mängd
männsikor har drivits på flykt även under år 2016, vilket förutspår en
ytterligare ansträngd humanitär situation under det kommande året.
Fattiga länder tar emot så mycket som 86 % av världens
flyktingar (2, 6). Därför är de
mottagande länderna beroende av hjälp från internationella organisationer för att kunna ebjuda basal sjukvård till de som
flytt. Detta är naturligtvis en problematisk ekvation att få ihop, med tanke på
att världens länder lägger långt mycket mer resurser på konflikterna som
orsakar flyktingströmmarna, än på bistånd till de som är i nöd (7, 8). Alla flyktingar skyddas
dock i teorin av internationell rätt och ansvaret för att skapa finansering och
organisera hjälpen så att de ska få det stöd de behöver i form av mat, logi
eller sjukvård har FN:s flyktingorgan (UNHCR).
Konflikten
i Syren har drabbat ytterligare en folkgrupp särskilt hårt, nämligen de
palestinska flyktingar som nu kan sägas ha dubbelt flyktingskap. De har på
grund av konflikten tvingats fly från de hem deras familjer byggt upp efter att
de flydde sitt hemland i samband med kriget mot Israel år 1967, eller ännu
tidigare, när staten Israel bildades 1948. De palestinier som bott i Syrien och
nu flyr in i Jordanien kan inte göra detta på ett lagligt vis (9), därför måste de gömma
sig så snart de tagit sig över gränsen. Som för alla gömda flyktingar utgör
detta en stor barriär när det gäller åtkomst till sjukvård.
Ett annat exempel på hur det i praktiken inte alltid är så att internationell rätt räcker för att flyktingar skall få den sjukvård de behöver har läkare utan gränser (10) beskrivit i en rapport om syriska flyktingar i Libanon. Där konstateras att behandlingen av kroniska sjukdomar som astma, hypertoni och diabetes är mycket begränsad på grund av de kostnader för läkemedel som krävs vid dessa tillstånd. Det finns även flertalet barriärer mot sjukhusbesök för akuta besvär. Dessa förhållanden kan rimligtvis till stor del överföras på den palestinska populationen, relaterat till deras flyktingstatus, i både Libanon och angränsande länder med liknande förutsättningar. Detta antagande styrks av liknande fynd från en studie om kroniskt sjuka syriska flyktingar i Jordaninen (1).
Flyktingkrisens
effekter i Jordanien
Jordanien är ett av de länder som inte skrev under FN:s
flyktingkonvention 1951, men har historiskt sett gett flyktingar tillgång till
gratis vård och skola. Efter de senaste årens flyktingströmmar har dock
infrastrukturen i landet påverkats så mycket att det nu rapporteras om en
nationellt försämrad kvalitet på skola och sjukvård, högre hyror och
arbetslöshet (11).
Organisationen Läkare
utan gränser (12) motiverar
sitt arbete i Jordanien med att det i regionen pågår väpnad konflikt samt råder
brist på flyktingsjukvård. Jordanien är också ett av de länder som tagit emot
flest syriska flyktingar sedan de pågående stridigheterna utbröt; fler än
600 000 individer har registerats de senaste åren. Under 2014 infördes avgifter för flyktingar som vill söka vård på
allmäna sjukhus i landet, något som enligt Amnesty (13) har utgjort ett stort hinder för just denna folkgrupp men
som berör alla med flyktingstatus. Avgiften har inneburit att flyktingar nu får
betala en summa motsvarande den som jordanier utan försäkring betalar vid sjukhusbesök
(14). I Jordanien krävs det dessutom särskild dokumentering för
att landets flyktingar skall ha rätt till sjukvård över huvud taget (13).
Det finns ungefär två
miljoner palestinska flyktingar i landet och de flesta har beviljats
medborgarskap (15),
vilket ger dem samma tillgång till sjukvård som andra jordanier. Det är dock
viktigt att komma ihåg att sjukvård inte är gratis för någon, utan kräver
sjukförsäkring. Endast hälften av alla de palestinier med jordanskt
medborgaskap som bor i permanenta flyktingläger har detta (16). De
palestinska flyktingar som inte är jordanska medborgare möter därför barriärer
när det gäller tillgången till sjukvård vilket gör dem till en extra utsatt
grupp.
Baqa’a refugee camp
Baqa’a
var ett av de sex läger som år 1968 fick etableras akut för de palestinier som
flydde nuvarande Gaza och Västbanken efter det så kallade ”Arab-Israeliska
kriget” år 1967 (17). Flyktinglägret,
beläget ca 20 kilometer norr om huvudstaden Amman, är det största i Jordanien. Från
början innefattade lägret 5000 tält utspridda över 1,4 kvadratkilometer och var
avsett för 26 000 flyktingar. UNRWA bytte gradvis ut tälten mot mer
väderbeständiga konstruktioner, vilket blev nödvändigt eftersom vintrarna i
Jordanien kan vara stränga. De flesta av lägrets invånare har sedan dess byggt
upp betongbyggnader att leva i permanent. I Baqa’a finns nu drygt 104 000
registrerade flyktingar. Infrastrukturen bygger på 16 skolor, ett kvinnocenter,
ett center för distribuering av livsmedel, två hälsocenter och ett
rehabiliteringscenter. Dessa drivs av både UNRWA och det jordanska samhället.
De största problemområden som hjälporganisationen framhåller är fattigdomen, den
sjunkande utbildningsgraden, behovet av säkrare bostäder, hög arbetslöshet, hög
förekomst av äktenskap mellan släktingar samt tidiga giftermål och en ökad
frekvens av skilsmässor. Sådana levnadsvillkor har en påvisad koppling till
ökad fysisk och psykisk ohälsa (4, 18). Dessvärre förhindrar den utbredda
fattigdomen tillgång till mer avancerad sjukvård än den som erbjuds i lägret,
på grund av redan nämnda byråkratiska och ekonomiska barriärer som denna grupp
möter i det jordanska samhället. En studie (14) inkluderandes 15 hushåll i Baqa’a kom fram
till att de flesta av familjerna hellre vände sig till privata läkare och
apotek än till UNRWA:s kliniker. Ytterligare ett fynd var att 80 % av hushållen
uppvisade inkorrekt användning av mediciner, framförallt i form av
överanvändning av antibiotika och brist på användning av mediciner mot kroniska
sjukdomar. Diabetiker och personer med hypertoni tenderade att ta sina
förskrivna mediciner endast då de fick symptom, istället för enligt ordination.
Därför är det särskilt oroande att de flesta i dessa 15 familjer inte heller
sökte råd från apotekarier när de gjorde sina inköp i självmedicinerade syfte.
UNRWA verkar alltså ha en ännu inte fullgjord uppgift i att nå ut med
information kring mediciner till befolkningen.
En norsk rapport som sammanfattar fynden från två
olika studier utförda i palestinska flyktingläger i Jordanien (16) stärker bilden av att
invånarna i dessa läger är mindre nöjda med UNRWA:s tjänster jämfört både publika
och privata vårdaktörer. Det framhålls dock att UNRWA alltjämt är den största
vårdgivaren när det gäller primärvård. Tillgången till sjukförsäkring har ökat
i denna folkgrupp ända sedan 1990-talet och idag har nästan hälften en
sjukförsäkring men trots detta fastslår rapporten liksom ovan nämnda studie att
problematiken kring framförallt kroniska sjukdomar är stor. En koppling mellan
fattigdom, bristande utbildning och kroniska sjukdomar fastslås också. Endast
75 % av individerna med kroniska sjukdomar hade en uppföljande vårdkontakt, de
flesta på ett statligt sjukhus eller hos UNRWA.
REFERENSER
1. Doocy S,
Lyles E, Roberton T, Akhu-Zaheya L, Oweis A, Burnham G. Prevalence and
care-seeking for chronic diseases among Syrian refugees in Jordan. BMC public
health. 2015;15(1):1097.
2. Comission E. Refugees and internally displaced
persons [updated 21/06/2016. Available
from: http://ec.europa.eu/echo/what-we-do/humanitarian-aid/refugees-and-internally-displaced-persons_en.
3. Alduraidi H. Social determinants of health-related
quality of life in Palestinian refugees in Jordan: UNIVERSITY OF CALIFORNIA,
SAN FRANCISCO; 2016.
4. Alnsour J, Meaton J. Housing conditions in Palestinian
refugee camps, Jordan. Cities. 2014;36:65-73.
5. agency UTUr. Global Trends Forced Displacement in
20152016. Available from: http://www.unhcr.org/576408cd7.
6. gränser Lu. Flyktingar och
internflyktingar [updated 8 juli 2016. Available from: https://lakareutangranser.se/vart-arbete/arbetsomraden/flyktingar-och-internflyktingar.
7. STOCKHOLM INTERNATIONAL PEACE RESEARCH INSTITUTE
(SIPRI). SIPRI yearbook 2016, Armaments, Disarmament and International
Security2016. Available from: https://www.sipri.org/sites/default/files/SIPRIYB16-Summary_SV_0.pdf.
8. Stockholm International Peace Research Institute
(SIPRI). SIPRI yearbook 2004, armaments, disarment and international security.
2004.
9. UNRWA. Syria Crisis. 2016.
10. Micheal Goldfard/MSF. Misery beyond the war zone: Life
for Syrian refugees and displaced populations in Lebanon2012. Available from: https://lakareutangranser.se/sites/default/files/feb_2013_syrian_refugees_in_lebanon.pdf.
11. Satchit Balsari JA, Kathleen Hamill, Jennifer
Leaning. Syrian refugee crisis: when aid is not enough2015.
12. Läkare utan gränser. Jordanien
2015 [updated 29 juni 2016. Available from: https://lakareutangranser.se/vart-arbete/har-arbetar-vi/jordanien.
13. Amnesty. Jordan: Syrian refugees blocked from
accessing critical health services 2016 [Available from: https://www.amnesty.org/en/latest/news/2016/03/jordan-syrian-refugees-blocked-from-accessing-critical-health-services/.
14. Qato DM. Use of medicines in communities of Palestinian
refugees: a mixed-methods study. The Lancet [Internet]. 2013; 382:[S30 p.].
15. UNRWA. Where we work - Jordan 2015 [Available from: http://www.unrwa.org/where-we-work/jordan.
16. Tiltnes ÅA, Zhang H. The socio-economic conditions
of Jordan’s Palestinian camp refugees. 2014.
17. UNRWA. Baqa'a refugee camp [Available from: https://web.archive.org/web/20130914152108/http:/www.unrwa.org/etemplate.php?id=123.
18. Marmot M, Grip G.
Statussyndromet : hur vår sociala position påverkar hälsan och livslängden. Stockholm: Natur och kultur; 2006.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)