Ward 8

 

Tjo!

Nu är vi igång hörni. Har haft mina två första dagar på sjukhuset och det är awesome! Jag är på Ward 8, som alltså tillhör onkologibyggnaden på Western General. På just denna avdelning behandlas patienter med främst cancersjukdomar men även andra tillstånd inom området hematologi. Det handlar alltså om blod. Och det är superspännande! Det är en relativt specialiserad avdelning och mycket av det jag lär mig är väldigt specifikt för just det här området, men omvårdnad är alltid omvårdnad och det ser ut att kunna bli en bra mix av spännande hematologi-grejor och bra baserfarenhet. Avdelningens sjuksköterskor är vana vid studenter från grundutbildningen och vet var de ska lägga fokus känns det som. Själva introduktionen, den här veckan, går jag med deras head mentor. De efterföljande sex veckorna kommer jag alternera mellan två olika sjuksköterskor. Det tror jag kommer bli fint, eftersom alla har olika stilar får jag en chans att plocka lite från två olika och det är bara ett plus. Med bara två handledare blir det ändå så mycket kontinuitet och rutin som behövs för att jag ska hinna omsätta det jag lär mig också. 

Ward 8 består av två sammanlänkade korridorer som bildar två olika enheter; Ward 8 och Ward 8 Unit. När jag är där kommer jag bara vara på ett ställe i taget. Ward 8 Unit som jag är på den här veckan består bara av enkelrum och verkar generellt ha patienter som är mer långvarigt inneliggande och i större behov av omvårdnad. På Ward 8 är det blandat med några enkelrum och ett par fyrbäddsalar. Patienterna kan ibland flytta emellan enheterna i olika skeden av behandlingen. När de inte är inneliggande utan kan bo hemma besöker de mottagningen ett par trappor ner i huset för att få behandlingar, kontroller och sådant. 

Jag har haft två väldigt intensiva dagar hittills, mycket att göra hela tiden. Fick en väldigt proffsig introduktion trots att handledaren hade så mycket, och har samtidigt fått vara med från början i fixandet och trixandet. Här kommer grejen med den här praktiken: här borta jobbar sjuksköterskorna 12,5-14 timmar långa pass! Så det gör även jag. Det är verkligen en upplevelse att jobba från 7-20 på en avdelning med högt tempo hela dagen, det kan jag lova er. Sharleena hade redan förvarnat mig och jag var ärligt talat lite skraj, jag tycker 8 timmars arbetsdag är lite för långt... Har hela sommaren gått och sagt att 6 timmars arbetsdag - det ni! Haha, var har vi hört det förut? Hur som. Det är långt. Och en blir trött. Men det går! Efter två dagar kan jag i alla fall säga att jag absolut tror att det kommer att funka i 10 veckor. Det betyder dock inte att det inte är fullkomligt vansinne. Det är det. Vad tror ni det är för kvalitet på den vård som patienterna får efter att deras sjuksköterska jobbat i tio timmar, jämfört med början av arbetspasset? Jag är oerhört imponerad över hur bra dom höll ihop det på min avdelning, jag antar att dom är vana... Men det kan aldrig vara bra! Ska ta reda på lite mer om hur det har gått till, att det blev på det sättet här. Som jag förstått det infördes detta för typ ett par år sedan.Tydligen finns det flera studier som bekräftar det som logiken säger - att vården blir mycket sämre i slutet på så långa arbetspass. Sharleena berättade även att det de senaste åren skett flera uppmärksammade dödsolyckor där AT-läkare somnat vid ratten när de kör hem. De jobbar nog ännu längre pass... 

Framsidan av det hela är att jag varje vecka kommer ha fyra dagar som är blandad fritid och pluggtid! Jag är mycket nöjd med det upplägget just nu. 

Och så något om vad jag hittat på, utanför praktiken, den senaste veckan: 

- Hela förra  veckan var mitt största nöje att gå till det jättestora varuhuset Morrisons och handla mat typ varje dag. Underbart! Dom har allt! Och lite till. Ska någon gång göra en lista på alla konstiga saker jag sett där... Bästa grejen. Jag tog det mest lugnt och ställde om till höst och nytt ställe, läste på lite inför min placering och lärde känna staden. Jag hade olika introduktionsgrejor på universitetet mån-torsd och åkte då buss till olika campus varje dag. Det var hemskt. Jag tror inte dom är så värst pålitliga annars heller, men nu med allt vägarbete som pågår inne i stan - och som alla bussar envisas med att försöka köra igenom - tog det evigheter. Om det blev stressigt slutade dom stanna vid hållplatserna så folk stod och viftade och viftade... 

- I fredags hade Sharleena middag här med sin ganska nya pojkvän för alla hans närmaste vänner (och mig...). Det var första gången hon träffade dem. Det var en intressant kväll, skottarna var trevliga och lite knäppa och alla blev jättefulla. Jag som hade en viss ölprovning i färskt minne drack väldigt förståndigt och kröp ner i bädden med Patch bredvid mig när de andra så småningom drog på klubb. Jag har absolut planer på att undersöka Edinburgh nattetid, men inte tillsammans med tre pariga par. 

- På söndagen åkte jag en sväng med buss till härliga Glasgow som ligger bara knappt 1 & 1/2 timme härifrån. Back to the scene of the crime, så att säga... Kärnvapenbasen Faslane utanför Glasgow var ju där jag började min kriminella bana. En fantastisk upplevelse. Jag minns att de skotska poliserna var himla gemytliga! Det var trevligt där denna gången också, även utan närkontakt med någon snut. Jag yogade i nyöppnad Bikram yoga studio på kvällen och det var efterlängtat varmt. Den som skulle öppna här i stan i somras har tyvärr stött på trubbel i byggarbetet och det verkar som att det kan dröja innan de kan öppna. Synd. 

Idag har jag sovit länge och handlat massor med mat... Nu på kvällen har jag yogat på en studio som har hot yoga - inte samma som Bikram men liknande och bara lite svalare, typ 38 grader. Den ligger alldeles nära där jag bor, perfekt. När jag kom hem hade Sharleena lagat vegetarisk haggis till mig! Det var gott, svårt att beskriva smaken riktigt Liksom gammaldags husmanskost, det är nog kryddorna som gör det. Ni får prova själva nångång. Till det hade hon potatismos, kålrotmos och kokta morötter. Smakade som riktig mat, mums.

I morgon kanske jag ska klättra upp på Arturs seat med roomisarna, ni ser det på bilden ovan! Har längtat upp dit sedan jag kom hit. 

Kolla in den det här colleget som ligger på väg till sjukhuset: Hogwwaaaarts! Eller, Fettes Colleges som det heter egentligen. Men, när jag googlade lite på det stod det någonstans att Rowlings använde det som inspiration när hon skrev om Hogwarts i böckerna. Overkligt vackert var det i alla fall. Fast egentligen får inte utbölingar gå in på området som jag gjorde... Det kom en stilig professor och sa till mig, fast han lät mig stanna lite och titta ändå.

Nu cyklar jag till sjukhuset och det är så skönt! Tar en halvtimme. Det är lite av en livsfara upplever jag dock, så har fixat lampor och reflexer idag, mina turer hem de senaste kvällarna kändes inte direkt säkra. Hjälm ska införskaffas också, jag har absolut inte tid att ligga på sjukhus själv just nu. All trafik kör så nära en här, på ett sätt som jag aldrig upplever i Malmö. Plus, jag är inte helt ofarlig själv eftersom jag hamnar på fel sida av vägen så snart jag inte tänker mig för när jag ska svänga. Har hänt ett par gånger. Men känn er lugna, nu är jag fullt utrustad! Haha.

Gonatt!