Framme.

Tillägnelse: ni vet vilka ni är. Starka, vackra, kloka, vilda.


Ett par händelser och iakttagelser på vägen:

Hulken dubbat till Turkiska och med sporadisk textöversättning till Engelska fick mig faktiskt att gilla filmen mer än den lilla stund jag orkade se den i sin originalversion. Otroligt dålig film, enligt Majan.

Två Palestinier, också som hårdast ansatta av frågor och återkommande kontroller av pass innan boardingen på väg från Istanbul till Tel Aviv, varav den ena blind. Eller? Jag som annars inte direkt lägger märke till detaljer hos människor, reagerade omgående på mannen och hans "ledsagare". De fick dock personlig eskort in på planet, så åtminstone den stenhårda flygpersonalen ansåg tydligen att vår vän var blind på riktigt. Okej då, tänkte jag när de gick förbi. Visst, jag tyckte att hans blick mötte min genom solglasögonen, men hur självcentrerad kan man bli, tjugo bast? Ganska självcentrerad, tydligen. HA! När vi är framme på Ben Gurion, jag har efter ungefär fem frågor fått mitt tre måndader långa visum och lättad hittat min väska på rullbandet, nu återstår bara att ta ut pengar så att jag kan ta mig till Jerusalem. Klockan är ett på natten ungefär. Hittar till automaten, och där är de igen. "Ledsagar"-killen står och flirtar med en kassörska som sitter vid växeldisken, den blinde står vid sidan om, för sig själv. Nickar åt mig när jag än en gång nyfiket försöker blicka in bakom solglasögonen. Nickar! Och säger med ett snett leende: "Can I have your phone number?".

Då detta är min första dag här och jag endast sovit mellan sex och åtta i morse ungefär, that's it, väljer jag att just nu inte fundera mer över varför det är enklare för historiens skådespelare att ta risken som det innebär att låtsas att den ena av dem är blind, än att bara försöka gå igenom kontrollerna inför inträdadet i staten Israel som alla andra. Mer djuplodande funderingar utlovas framöver, blir dock inga idag. Hjärnan är kokt; här är varmt! Sverigesommarvarmt och lite därtill. Min kropp har precis ställt in sig på höst och känner sig något förvirrad.


Därför har jag ägnat dagen åt att tänka ut alternativa idéer till att lösa den så kallade "mellanöstenkonflikten", om nu inte Maja + organisationen skulle visa sig vara = sant. Är väl litet rädd att detta inte är min väg nu när jag äntligen är här. Tänker prova den helhjärtat så klart, så får vi se. Men hur som helst, min eventuella, groende rädsla för att jag inte ska kunna FIXA nånting här och på det här sättet (glöm inte den kokta hjärnan heller) har gett mig en plan B. En massiv sexstrejk! Okej, lysistrate och jag vet, det är inte en Ny idé - men väl värd att lägga ner lite energi på att lobba för om alla andra utvägar tycks uttömda, tycker ni inte?

Det var det värsta.

Kram från Jerusalem.