Öjöj.

Du är en del av min vardag; tavlan hänger på väggen vart jag än flyttar tycks det, och den jag är idag är naturligtvis ett resultat av allt och alla på vägen hit. Du representar också utmaningen och svårigheten i att försöka förstå något som är utanför ens gränser. Du var oftast utanför gränsen för vad jag riktigt kunde förstå, och vice versa tror jag...så känner jag inför allt det jag ser här just nu. Intrycken. Vardagsvapnen. Barn som växer upp på den ena eller andra sidan av en militär ockupation. En oundviklig tvåspråkighet. Misstänksamheten. Koderna. Solen och det steniga landskapet.

Idag har jag åkt till Ramallah, "västbanken" tillika Palestinskt territorie. Ehuru omgärdat av muren, kontroller och bosättningar; är en fängelsecell mitt territorie bara för att det att jag inte kommer ut gör att ingen annan kommer in? Jag vet inte. På väg in åkte vi förbi just den del av muren på vilken någon, en graffitikonstnär om jag inte minns fel, målat dit ett stort hål i den höga muren igenom vilket man ser blå himmel. Exakt samma målning som du skickade en bild på till mig en gång. Den finns här, en liten bit ifrån platsen jag befinner mig på just nu. Därför är det här inlägget till dig. Helt enkelt för att jag tror att det var menat så. Och för att jag genom det hoppas kunna framkalla vilka än de egenskaper är som jag behöver för att kunna förstå, egenskaper som jag ännu inte har.

I morgon börjar min två dagar långa träning. Må hända förstår jag bättre då. Om inte får jag i alla fall verktyg att förändra med så länge. Kanske huvudsaken? En bisak vet jag dock redan nu, och härmed delar jag med mig av den insikten till er: knaefe är mums!


Mitt nya nummer: +972545807235