Buck Zippa, du är ju typ en hippie. Per definition... Hur som helst - här ska du få höra, en kortare anekdot från AlKhalil - den galna staden. Varje dag som vi har skolrundor (kl 07 och kl 12, då barnen kommer och går till och från skolan och därför riskerar attackeras av bosättarna som bor i närheten) går vi vår sedvanliga omväg/bakväg för att undvika arrestering på vägen. Den väg vi tar går igenom ett område med mycket gamla olivträd, flera tusen år, som ligger högt upp på en kulle. Träden är magnifika med mäktigt tjocka stammar, håliga och knotiga. Höga och spretiga. Det är en mycket vacker plats, som en park ungefär. Utsikten är lika vacker, hela Hebron breder ut sig framför olivlunden. Många av de morgonar jag jäspande vandrat runt kullen med olivträden för att komma till Kartouba (skolan), har jag vandrat rakt in i en mycket underlig syn. Kvarterets bosättarhippie. Han står där, med sitt långa blonda hår, sitt långa rödblonda skägg, med gitarren, sjungandes bosättarhippie-sånger. Och det är så konstigt! Man kan inte vara en bosättarhippie!! Det är helt enkelt två fullkomligt okombinerbara saker - antingen är man en bosättare eller så är man något annat. En hippie till exempel. Men han försöker, det gör han verkligen. Och varje dag som jag och någon av de andra går förbi ropar han muntert efter oss; "Good morning! Beautiful day!" Och så börjar han sjunga något på engelska, särskilt för oss, i stil med "let the sunshine fill you with joy, with joy within.....". Fullkomligt medveten om att vi är på väg till skolan nedanför av en anledning: för att skolbarn ofta blir attackerade av hans medbosättare. Det känns så konstigt...han ser ju så.....snäll ut. Men han är en bosättare! Det är då man inser det, hur tydligt det är att det inte räcker med ord. Eller visor, i det här fallet... Är man en bosättare så blir det inte det minsta mer förlåtligt för att man är en sjungande och antagligen inte alls våldsam bosättarhippie. Det spelar ingen roll hur bosättarna agerar i sin roll som bosättare - artiga, respektlösa eller våldsamma. Om man med våld tagit någon annans hem är det enda man kan göra för att göra situationen bättre att sluta ockupera. På samma sätt som det egentligen inte spelar någon roll om militären lugnt förklarar att det är hans order och han bara gör sitt jobb, eller skriker och skjuter mot dig när du frågar varför du inte kan passera check-pointen. Han hindrar dig ändå från att röra dig dit du vill. Därför gör han mig upprörd, bosättarhippien. Å alla icke bosättarhippies vägnar. Också personligen. Men samtidigt är han ju inte vårt största problem här i Hebron... Och det är något fascinerande i synen av mannen med gitarren, som varje morgon sjunger för fåglarna och träden, blickandes ut över staden som i det ögonblicket exakt speglas av vår bosättarhippie; inget här är riktigt som man tror vid första anblicken. Som jag önskar att det vore så enkelt ibland...jag gillar hippies, ju. Typiskt.
Å, jag tycker det är sorgligt. Antagligen ser han inte själv vad han gör som bosättare, han kanske är så hjärntvättad att han inte förstår att han gör så många illa.
SvaraRaderaJag reagerade redan på titeln och tyckte det lät konstigt. Det kanske var någon ordlek och det var egentligen en palestinsk hippie. Men så var det då inte och det känns verkligen motsägelsefullt. Jag undrar hur den inre israeliska propagandan ser ut, hur nyheterna i Israel framvisas och hur de som blir bosättare egentligen tänker när de tar det beslutet.
Att han inte är våldsam är ändå skönt, men jag kan tänka mig att det känns konstigt, eftersom det känns så fel med en bosättarhippie.
Förhoppningsvis kanske, kanske ser han till slut vad han gör som bosättare och istället börjar kritisera bosättningarna. Det är inte förbjudet att hoppas i alla fall!
Vägen till skolan låter mycket vacker! Bilder kan förstås inte beskriva det fullt ut, men om du lyckats få några sådana så ser jag dem gärna nån gång när du kommit hem.
Nu har jag precis flyttat in i ett litet hus på Graneborgs gård utanför Gärsnäs. Det är en hel del som ska packas upp och sorteras, men jag får nog lite gjort i vävstugan ändå.
Ta hand om dig, Maja!
Varma kramar!
Hej Maja! Åh det är så bra, det du skriver, att du skriver så levande och starkt! Jag känner doften av 2,50-falafeln och känner den där oron i magen från Khalil igen, och känner allt det bra och allt det fruktansvärda i en enda konstig hebron-mix. Jag är glad att du är vän med Nawwal! Hon är fantastisk, verkligen.
SvaraRaderaBosättarna lever som på en annan planet, som i en skev del av verkligheten som är ur fas med oss andra. Där det är de som är offer, som det är synd om, där de kan tala om fred och solsken - det är som att de ser allt genom några konstiga glasögon som filtrerar bort sanningen och visar dem något annat, där judiska herdebarn går över Hebrons kullar i bibliska kläder och vallar fåren, där palestinierna är onda demoner som invaderat deras land av mjölk och honung.
Det är så sjukt att de kan leva så, att de kan orka med förljugenheten och förvrängdheten. Men de kommer inte att kunna fortsätta i all evighet! De måste vakna upp en dag, kanske vaknar hippiebosättaren och ser hur fel han har och börjar sjunga sånger om verklig frihet istället. De kommer att stoppas, för Palestinas folk har ett rätta och det goda på sin sida och en dag blir det ett slut på det falska och det onda!
Jonas i Malmö
Maja!
SvaraRaderaDu lever ett händelserikt liv "där nere" och vi här hemma tycker vi trampar i de vardagliga spåren om och om igen. Och det är väl inget fel i det så att säga, tryggt och bra. Men för en gångs skull hände något oväntat och ovanligt idag, vi Skåningar upplevde vår första jordbävning! Jag satt i min läsfåtölj och rättade prov 06.20 i morse och plötsligt började huset vibrera. Först tänkte jag att det var tvättmaskinen som centrifugerade, ibland när den gör det så vibrerar väggen in här till arbetsrummet. Men vibrationerna ökade och blev till att hela huset skakade, jag fattade ingenting, i hjärnan for tankar att ett flygplan störtat några hundra meter här ifrån och att marken skalv för det. Jag tänkte också att nu glider hela husraden nerför backen här, typ skredet i Göteborg för många år sedan när husen "kasade" ner i en sluttning. Tanken att en stor detonation pga ett terrordåd skett for också genom huvudet och sist tanken på en jordbävning, men det stämde inte då jag "lärt mig" att det inte kan hända i Sverige.
När skakningarna var över och Gert och Vendela farit ut från sovrummen och undradt vad som stod på kände jag att jag måste ta reda på vad som hänt. Hur gör jag det? Ringer 112 - ingen bra ide´ för det gör säkert en massa andra (mycket riktigt rasade växeln inom kort och man fick gå ut i radion för att vädja till folk att sluta ringa) Jag gick ut på gången, men där var helt dött (alla var väl chockade kvar inne). Jag ringde sedan till grannen för att höra om deras hus också skakade (utesluta att vår huslänga var på väg ner för slänten) och det hade det ju. Strax efter ringde Karin några kvarter här ifrån och undrade vad som hände eftersom deras hus också skakat. Då började det mer och mer luta åt jordbävning. Så småningom sa de i radion att det var det. 4,7 på richterskalan. Läskigt var det i alla fall!
Annars packar vi för den långa resan långt bort på torsdag. E kommer hemflygandes i morgon kväll. Det ska bli härligt med miljöombyte, spännande upptäcksfärder på denna ö OCH vila! Böcker och korsord är också nerpackat !
Snart ska du göra din långa resa hem och vi är många som ser fram emot det. Hoppas det blir många och långa samtal framöver där vi kan få höra om allt du upplevt. Reseblogg är en utmärkt grej men kan inte ersätta det du sedan i egen hög person kan berätta.
Må så gott fram till dess och tag väl vara på dig och dina vänner!
KrAM
Maja!
SvaraRaderaKnappt lönt att jag skriver något längre då ordmarodörerna före mig redan said it all.. Jag saknar dig, kom hem oskadd!
Gudmor - hur har ni det i värmen? :) Obehagligt med jordbävningen...kanske får vi se mer av sånt framöver. Hoppas inte.
SvaraRaderaKramar!
Dworek! Du är alltid med mig min syster :) Hoppas vi kan hitta på nåt hyss när jag är tillbaka. Håll gärna utkik efter kollektiv som kan tänka sig mig på någon extra golvyta mellan mitten på jan och mitten av feb ungefär! För hittar jag ingenstans att bo blir det inget med Malmö när jag kommer hem....liksom. Men hoppas!
SvaraRaderaHur går det för dig, vad händer? Tell me!
Krams.
Hej igen Maja!
SvaraRaderaJo här på A är det härligt värre! ca 18 grader dagtid med oftast växlande moln/sol och ett par grader svalare på natten. Mycket här är i miniformat såsom hus, fönster, människor, (de glor när Elias kommer promenerande) kaffe lattar, bilar och gator samt trottoarer. Här får man tydligen körkortet i julklapp för vi får hålla i husväggarna och hatten när vi är ute och går på de smala gatorna och ännu smalare trottoarerna! Om du vill kan du gå in på familjens hemsida och se lite bilder. Kommer att lägga in lite undan för undan. Önskar jag kunde se lite bilder från din värld!
Vi puttrar runt i en Nissan Micra upp och ner för vulkanerna på snirkliga branta vägar. Vyerna är fantastiska och det blommar och grönskar överallt. Här odlas finfin ananas, den har vi provat. Vi ska också beöka teodlingen, vinodlingen och lite andra inhemska tillverkningar/produktioner.
Elias tränar med den lokala simklubben och vi andra håller oss till varma källor och inomhuspoolen. Här liksom hos dig stryker herrelösa hundar och katter runt, Vendela vill ta med alla hem... Korna går hela året runt och betar på de frodiga vulkanjordarna och mjölkningen sköter man alltid utomhus. I djuraffären finns hundvalpar i små burar och i övrigt finns där ytterligare mycket att önska - tack för den svenska djurskyddslagstiftningen...
Vi bor på ett finfint lägenhetshotell mitt inne i de gamla delarna av P D. Gym, bubbelpool, pool, pub och utomhuspool gör inte livet svårare här ;-)
Vi ser (i brist på annat s a s) BBC:s nyheter på TV:n och där är ofta rapporter om vad som händer borta hos dig, stor skillnad mot svensk nyhetsrapportering alltså.
Ska nu lösa gårdagens melodikryss tänkte jag - nutidens teknik innebär ju att man inte behöver missa detta trots att man är många hundra mil hemmifrån...
KrAM