Slut på julefriden...

Hej.

De flesta av er såg säkert på TV eller läste i tidningen om bombningarna av Gaza igår. Minst 220 döda igår, nu är vi uppe i ett tre-hundratal. H visade mig just live-sändningar från Gaza där tio nya bombningar nyss genomförts. 700 skadade sedan igår. Och till saken hör att situationen i Gaza redan innan bombningarna var extrem. Total isolering, ingen el, ingen mat, inget material på sjukhusen....ingenting förutom oroliga och stressade föräldrar, rädda barn, hungriga shebabs och sjuka äldre utan vård. Och självklart, en motståndsrörelse. Som nu med hela samhället tar emot Israels sedvanliga, kollektiva bestraffning för att de svarat på bombningarna. Ingen urskiljning. Igår använde de sig av den vidriga taktiken att först bomba en plats, sedan vänta på att människor (sjukvårdare, frivilliga, rasande och förtvivlade familjemedlemmar) skulle samlas på platsen för att hjälpa till - varpå de bombar på samma ställe igen. Smart, kallt, sjukt. Nu finns poliser över hela västbanken, så också här i Jerusalem. Nervösa, strövar runt med sina älskade maskingevär i högsta hugg. Alla ni som känner mig vet att för mig är våld alltid det sämsta alternativet. Punkt. Men vad tror ni att de redan förtryckta och desperata svarar med? Två saker: likgiltighet eller vrede. Klart att människor runt om i Palestina, för att inte tala om från Gaza, kommer att vilja hämnas! Flera av dem jag spenderade natten i tältet med här i Jerusalem förlorade nära släktingar i Gaza igår. Skulle dessa bombningar skapa säkerhet? Jag är så upprörd att jag fortfarande inte vet vad jag ska säga riktigt. Jag tror, att Israel behöver genomföra sådana här attacker mot "bråkiga" Gaza då och då, helt enkelt för att kunna fortsätta sin massiva försvarsbusiness. Så länge läget är instabilt och osäkert här kan de fortsätta att annektera mark genom sin apartheid-mur, erhålla större delen av USA's enorma, blodiga "bistånd" till världen och fortsätta att omsätta grymma siffror i krigsmateriel. Det är vad jag tror, det är den enda slutsats jag kan dra av detta. En femåring hade kunnat lista ut att det som den Israeliska ockupationsmakten gör här inte på något sätt kan skapa annat än frustration, vrede och desperata handlingar. De vill ha nya attacker som de sedan kan svara på med sin världens näst största krigsmakt. Det är ju ingen tveksamhet om vem som är starkast.

Så det är vad vi alla går och andas, tänker på och pratar om här. Demonstrationer lite överallt på väsbanken och även i andra arabländer igår, mer eller mindre våldsamma. Vi hade något kortare även här i den trötta och mycket bakbundna huvudstaden, kanske blir det mer senare idag. Vi väntar spänt tillsammans med tusentals poliser och militärer... Om inte annat lär enbart deras påträngande närvaro provocera fram en del Palestinska protester här och var de närmaste dagarna. Vi får se. Spenderade för övrigt min julefrid på demonstrationer; både juldagen och den 26e var jag i Ni'lin och sprang runt i leriga olivfält. Hann med att bli skjuten i ankeln på juldagen med en gummistål-kula också, men inget allvarligt. Lite öm och stel men var ute igen på fredagen och sprang ändå och det gick fint.

Faunen har lämnat oss för Sverige också, tråkigt. Har varit så tryggt att ha honom någonstans i närheten hela tiden. Han åkte igår och hann delta i en grym demo/aktion av Anarkister mot Muren i Tel Aviv, där de blockerade och tog sig in på Ministry of Defence. Coolt. Viktigt att Israelerna själva reagerar. Men där försvann en vän alltså. Fast det finns många underbara kvar här. Tur. Vi behöver varandra.

Tyvärr har vi flera akuta problem här i krokarna också: i morgon har två nya familjer i Sheikh Jarrah datum för vräkning. Så vi behöver en massa folk här just nu när allt är extra galet i hela landet. Måste försöka täcka både tältet och familjernas hus. Jag stannar här ett par dagar till i alla fall, hoppas på det bästa. Tillslut blir det väl ett helt flyktingläger nere på området där Um Kamels tält står.


Ledsen om detta blev rörigt, ville dela med mig och försöka reda ut tankarna lite på samma gång men vet inte riktigt hur det gick. Skönt att skriva av sig i alla fall.


God fortsättning, heter det väl?! Hoppas julefriden och mellandagarna ligger som en loj dimma över er allihop. Det tröstar lite om det är så. Men shoppa inte för mycket, hörni, okej?

I Gaza var där förstås aldrig någon julefrid. Av flera anledningar. Åh vilket lyxliv vi lever här på den ockuperade Västbanken.

Annars mår jag bra. Frisk och stark, trots sömnbrist. Längtar efter er alla. Och efter den där katten. Men är glad att jag är här. Nu ska vi se vad som händer ute på gatorna... Fortsättning följer.