måndag 22 december 2008

Stjärnfall på min himmel.


"Första vinterdagen, idag", sa Nawal. Var uppe kl sju i morse för att gå skolrunda vid Kartouba och stannade sedan till tio då jag o Will blev avbytta av två välkomna vänner. Vi är där hela dagarna nu eftersom det är Hanuka för bosättarna och de därmed har tid att vara ute och attackera palestinier lite extra. Vid det laget var vi båda stelfrusna... Grått och kyligt. Så visst hade jag märkt av vinterdagen... Men nån gång måste det väl hända, vädret har varit så välsignat vackert hittills. I morgon är det lillejul. Och inga rim har jag att skriva. Ingen galen familj runt omkring mig. Men kanske åker jag till Betlehem, det du brorsan! Heligt värre. Ska du fira med pappan? Hoppas ni får mysigt.

Yacob, bara 14 år, som blev skjuten i huvudet av en soldat här i AlKhalil förra veckan har nu förklarats kliniskt död. Vilket åtminstone betyder att han inte kommer att bli arresterad...... Det värsta är nästan att de tog honom till ett israeliskt sjukhus och där bara har låtit hans far komma och besöka honom. Vilket betyder att mamma Yacob inte har fått säga hejdå till sin son. Att de bara kan göra sådant... Och så hörs inget av det i media. Han spelar ingen roll. Och det är astrist att behöva berätta sånt här för dig, vill inte att du ska veta, men Yacob och hans vänner borde inte heller behöva ta någon som helst del av sådana här saker! Så nu säger jag det till dig och alla som läser bloggen ändå. Glöm inte allt som är vackert här i världen, men blunda inte för det som händer heller. Sprid det, blir arg, upprörd. Man kan hjälpa på många sätt. Bara att man bryr sig räcker långt.


Tipp - tapp....

2 kommentarer:

  1. Hej igen!
    Tråkigt att höra om dina vänner... Såg reportage idag igen på BBC från Palestina. Det handlade om en ung kvinna med egen familj som inte träffat sin far, mor , bröder och resten av sin släkt på länge. Inslaget visade hur hon äntligen kunde komma till Jordanien där henns familj bodde och hennes oerhörda glädje och lycka över att få se dem igen! Hon skulle nu hälsa på dem över sommaren (vet inte om det var ett gammalt reportage eller det verkligen var så länge som ett halvår hon skulle stanna, såg inte allt från början.)

    Och kallt och ruggigt väder har du fått. Här på Azorerna har vi ca 18 grader dagtid och 14 nattetid. Cikadorna ljuder hela natten och en och annan löpekatta skriker annars är här lugnt och skönt. Idag regnade det för första gången. Vi åkte därför till ett stort köpcenter, fattar inte hur det kan gå runt, det bor ju bara 120.000 st här på ön. Köpcentret är storslaget så det förslår med allt krimskrams vi är "vana" vid hemma. Och kontrastera är stora eftersom man en stund senare en bit ut på landet möter häst och vagn med mjölkkannor på väg till bymejeriet...

    Vi var också idag på besök i en keramikfabrik och det var verkligen inte a la Höganäs. Hantverk ut i fingerspetsarna och ett handmåleri som var fantastiskt. När du kommer till oss på Pgng nästa gång ska du få dricka te ur en gigantisk tekanna som räcker till hela tedrickarskaran i släkten som vi köpte där - så vacker! Vitt och blått blommönster är det utmärkande på Azoreansk keramik.

    Ja det var lite från där jag är nu. Hemma i Sverige håller de säkert på att göra sylta och lacka klappar som sagt... Vi andra tänker på julen som vi ska ha nästa år tillsammans. Men jag tycker faktiskt inte jag saknar julfirandet, har sedan länge varit så inställd på hur julen skulle bli i år.

    Kram på dej nu och tack för chatten innan idag - det kändes nästan som om vi pratade öga mot öga! /Gudmor

    SvaraRadera
  2. Hej Maja!

    Så är det lilla julafton... Firar i Karlstad som du vet. Du är i allas våra tankar. Tack för mail - vi får aldrig sluta bry oss! Blir fint att se dig igen när du kommer tillbaka!

    Varma hls,
    T.

    SvaraRadera