Bakom galler i Jerusalem.

Brorsan! Hörde att du varit värsta sjuk!? Inte bra.

Själv är jag rätt frisk, men hamnade idag på polisstationen i Jerusalem. Igen. Vet inte om du läst mitt förra inlägg, men AlKurd-familjen, som jag sov hos förra gången polisen kom och tog oss och samtidigt verkställde vräkningen av familjen, har sedan dess haft ett tält nära deras hus. Vägrat ge upp, fast pappan i familjen, som redan innan var sjuk, nu ligger på sjukhus mest hela tiden. Men mamman, Omu Kamel, har varit med oss internationella i tältet nästan hela tiden. Under dagarna har massor av press varit där och gjort intervjuer med mera. Många av grannarna har varit där dygnet runt, suttit uppe kring elden och vaktat. Även de flesta av dem hotas av vräkning, speciellt nu sedan vräkningen av Al Kurd verkligen genomfördes; de har liksom fått bli det vägledande exemplet för vad som ska hända alla de palestinska familjerna i området. Tja, men sedan några dagar har de alltså en vräkningsorder också på tältet - fast det står på privat, palestinsk mark. Men tydligen får man inte ens bygga tält som man vill på sin mark i "Israel". Inte om man är palestinier i alla fall...

Och idag, vid elvatiden kom en massa poliser dit, tillsammans med en stor lastbil med lyftkran. Jag var inte där just då, letade tandkräm på stan, men stack dit så fort våra vänner där ringde. När vi kom var hela området inringat och våra vänner tvingades strax in i polisbilar. Lite senare blev även en palestinier tagen av polisen, jag gick fram och frågade dem om varför de tog honom och så. De knuffade iväg mig och förde bort honom. Några minuter senare kom några andra poliser fram till mig och sa att jag också måste sätta mig i polisbilen. Jag frågade varför och de sa att jag hade attackerat en polis. Men kom igen, allvarligt.... Det var inte mycket att be för, de tvingade in mig i bilen och vi for till polisstationen där de andra redan satt på en bänk och väntade. Släpptes någon timme senare, naturligtvis hade jag inte attackerat någon och det visste nog de också - dessutom fanns så mycket media där att min"attack" garanterat fanns med på film. Och den andra anklagelsen jag fick, förutom attacken, var att ha stört en polisman i hans arbete...snacka om att de hittade på den på vägen till stationen. Skrev inte under någonting, men blev tvingad att lämna ut mitt mobilnummer. Anledningen oklar. Blev hotad med att bli deporterad otaliga gånger, och när en av poliserna som var med förra gången jag var inne kände igen mig var han minst sagt missnöjd över att se mig igen. Varnade mig allvaligt för att komma tillbaka. Lite problematiskt med tanke på att - jo det är sant - Omu Kamel och de andra redan rest ett nytt tält, vilket vi såklart kommer att bevaka dygnet runt. Så länge hon inte ger upp gör inte vi det heller. Nyheten om det snabbt resta, nya tältet fick mig genast att känna att min resa till polisstationen var värd det. Inatt har jag dock telefonjour från ett hostel i närheten och får sova inne. Kameran redo att tas med dit ner om något händer. Befria Palestina, för tusan!

Get well. Kram från din lagbryterska till syster.