It's a coke world. And it's only getting...coker?

Min fina blondin! Bra dag idag? Hoppas jag! Vet du att jag får en nästan daglig påminnelse om dig, åtminstone alla dagar jag plockar oliver. Vilket varit så gott som varje dag i Palestina hittills... Men eftersom olivskörden är över vilken dag som helst, får jag väl börja se andra saker i min vardag som påminner mig om dig och får mig att småskratta lite för mig själv. Blir nog inga större problem. Hur som helst: coca cola. Maten man äter ute här är såklart i allmänhet lite annorlunda än den man får om man är hembjuden på middag. Utomhus är det mycket bröd, hummos, full och plockmat. Hemma hos någon blir det såklart lagad mat i större utsträckning, även om man verkar äta sina pitabröd med hummos och annat små och gott ganska mycket hemma också. När man är ute och ska bjuda någon på dricka till frukosten, bjuder man alltid på coca cola. Ibland sprite, men det är ju ändå coca cola.....så tja, vill väl helt enkelt säga att under en månads tid nu, har jag druckit mer cola än vad du troligen gör! Snacka om att jag kommer få betala tillbaka för detta i mitt nästa liv...haha. Jaja, jag dricker snällt såklart, att tacka nej är oftast inte ett alternativ, och ler lite över hur svårt det är att jobba på fält som aktivist och samtidigt bojkotta saker. Inser också, såklart, att det inte är någon stor grej. Bara lite humor, med tanke på hur mycket jag anstränger mig för att undvika just detta märket när jag är hemma. Och nu har jag dessutom i ett blogginlägg totalt gjort reklam för det också. Tusan.

Däremot har jag ett riktigt problem: att bojkotta Israel är nästan omöjligt i Palestina. Det är så sorgligt. Vissa saker, särskilt mejeriprodukter, är verkligen körda att hitta palestinsktillverkade. Faktum att detta blogginläggs huvud-produkt, på många sätt är bättre än mycket annat man äter här, eftersom man åtminstone tillverkar drycken i Ramallah. De produkter som inte är israeliska, märks ofta ändå om med en massa hebreiska, både för att det på vissa ställen är olagligt att sälja palestinska produkter, och för att det oavsett ses som att israeliska produkter har bättre kvalitet. Minst sagt krångligt är det, även om vi alla jobbar hårt för att inte ta hem israeliska varor och ställa dem i ISM-kylarna (strängt förbjudet). Samma dilemman som jag drabbas av hemma när det gäller ekologiska produkter uppstår; ibland köper vi produkter importerade från andra sidan jordklotet bara för att inte köpa de israeliska. Och som vanligt kan jag inte riktigt bestämma mig för vad som är värst... Då tänker jag också på dig, och försöker att inte göra en alltför stor deal av det hela. Vet ungefär vad du skulle ha sagt, nånting i stil med att jag ju i alla fall är här och försöker göra något åt skiten, och att jisses vad krångligt det där verkar. Du skulle nog har rätt också. Men bara för att lätta mitt samvete här i de israeliska produkternas näste, vill jag nu uppmana dig som är hemmavid: konsumentbojkotta Israel! Det gäller er alla. Här kommer en hjälp på vägen också, om man är osäker: den israeliska varans kod börjar på 729. Börja idag!

Vad vill jag mer berätta för dig om dagarna här? Jo, haha, du hade nog inte kunnat åka hit hjärtat mitt - kaffe och té är oundvikliga inslag i det Palestinska livet. Kanske kunde du komma undan genom att hänvisa till någon mystisk sjukdom, eller bara för att du är så söt... Anyway, jag klarar mig ganska bra eftersom jag dricker té. Ibland är det bara kaffe som serveras, dock. Varje gång smuttar jag på det två gånger, försöker en tredje gång och måste sen lämna koppen av rädsla för att kräkas mitt framför ögonen på den stackars familjen. Jag försöker verkligen, men kaffe är och förblir väldans svårt för mig att förtära.

Men du hade trivts här för allt kött! Inget fläskkött såklart, men mycket kyckling och nöt. En del fisk också. Och oj vad det är knepigt att vara vegetarian ibland. På träningen säger de att bara man säger till i god tid är det inga problem - men inget sa dom om hur ofta man utsätts för omvändnings-försök! Ofta. Och flera av bönderna jag träffat har liksom inte hört det arabiska ordet förut, vilket gör det knepigt. Det är oftast vid de tillfällena som man efter att ha förklarat att man inte äter kött, får förklara att man inte äter kyckling heller (räknas inte som kött av palestinierna) när de istället vill göra kyckling, och sist förklarar att man inte heller äter fisk när det tas upp som sista alternativ. Efter detta bjuds man ändå på kyckling, för att de resonerar som så att man bara inte smakat deras kyckling än; tillräckligt god kyckling. Och blir ganska upprörda när man ändå inte vill ha. Fast dom gillar mig ändå, såklart. Jag är ju relativt ung, fortfarande ogift och kan ta deras söner till Sverige....tydligen. Hehehe...

Två saker till: var orolig innan jag åkte för att jag skulle se många djur i dåligt skick, men har knappt sett en enda katt, åsna eller häst som inte sett alldeles utmärkt välmående ut. Åsnorna jobbar ju väldigt hårt nu under olivskörden, men de är välskötta, välutbildade och inte alls illa däran. Egentligen är det väl bara dumma fördomar västerifrån; här behövs ju verkligen djuren till det de används för, och självklart blir de då också väl omskötta. Såg en väldigt vacker häst här om dagen när jag var högt uppe bland kullarna och plockade med en trevlig familj i Burin, faktiskt. Mycket arabiskt fullblod, skimmel. Och med en högst tilltalande, ung, manlig ryttare. Vilket leder mig till den andra upplysningen för din räkning: palestinska pojkar ser i allmänhet väldigt, väldigt bra ut. Mhmm. Men, de ser alltid äldre ut än vad de är, vilket är högst irriterande. Inte för att det hade gjort någon skillnad, alla är ju förbjuden frukt, men irriterande på det sättet att jag inte vill kännas vid att jag går runt och spanar på 15-åriga småpojkar. Jag menar, det har jag inte gjort på många år. Du förstår säkert vad jag menar. Hu.

Det var allt för nu! Ska snart byta miljö...berättar om det nästa gång tror jag.

Bara ett tillägg, både för dig och alla som minns familjen Al-Kurd. Mamman i familjen har sedan vräkningen, i sin magnifika målmedvetenhet och vägran att ge upp, tillsammans med oss internationella bott i ett tält alldeles nedanför området där hennes hus ligger. Men i morse fick vi reda på att de israeliska myndigheterna nu lagt en vräkningsorder även på tältet. Tid att börja samla aktivisttrupperna där igen, med andra ord... En galen värld är det.

Kärlek, du!