
Kära Gudmodern, härmed presenteras del I ur mitt kvinnor-i-Palestina-arbete. Har haft denna delen i mitt huvud i flera veckor, och som sig bör är den inte det minsta analyserande. Det är en introduktion, till av en av de kvinnor som allra mest förvånade mig med sitt sätt när vi först möttes. Den här kvinnan refereras till, av alla män i hennes omgivning, som "bossen" eller "drottningen" - ibland sa någon "kungen", till och med. Hon skriker på alla män, kallar dem lata (med rätta för det mesta, naturligtvis), och när jag var där kastade hon sten på sin manliga kompanjon mer eller mindre hela dagen. Så snart hon ser en annan kvinna, allra helst en ung, utländsk kvinna, skiner hon upp - pussas, kramas och klämmer på en lite överallt. Skrattar och gestikulerar vilt medan hon förklarar något på arabiska, eftersom hon som de flesta kvinnor inte talar någon engelska. Emellanåt tittar hon bort på de män som eventuellt befinner sig i närheten, skriker något och kastar en sten. Ganska godmodigt, men med chefens stålhårda auktoritet. Hon märker revir, hela tiden. Sedan vänder hon sig mot mig igen, ler och fortsätter att prata högt och nypa en i kinderna och kanske lite i rumpan också. Hon har en man också, som är dövstum. Huruvida han är det av eget val eller inte, är litet oklart........hon skriker på honom också, kastar sten ibland, men de verkar gilla varandra på något sätt ändå. Han har ett oerhört vänligt ansikte, ler mycket och håller sig i bakgrunden. Av förklarliga skäl, kanske. Hon är rund, stark, har grova händer som arbetat mycket och ett vackert, blixtrande leende. När hon går igenom byn på morgonen, på väg till sina olivträd, har hon kvinnans klassiska överklänning och sjal, men så snart hon kommer fram till sin mark åker överklänningen av och sedan jobbar hon i ett gammalt nattlinne hela dagen. Sjalen sitter kvar, dock. Hon har elva barn, och upplyste mig om att ifall jag inte börjar äta ordentligt kommer jag varken att bli gift eller kunna få lika många barn som hon. Sedan tvingade hon mig att flexa mina biceps för henne, så att hon kunde bedömma om jag var stark eller inte. Vet inte riktigt om jag verkade tillräckligt stark, och är heller inte helt säker på vad det är jag behöver vara stark för. Varje gång jag tog en tugga bröd fnös hon missnöjt och visade hur hon själv tog mycket större tuggor, med stora klickar hommus på. Sedan uppmanade hon mig att försöka igen, men blev aldrig nöjd. Trots mina tillkortakommanden när det gäller mat (jag var ju vegetarian också, och det upprörde henne mycket att jag inte ville äta hennes kyckling) kallade hon mig habibti (älskling) redan framåt eftermiddagen och när vi plockat färdigt vid fem-tiden var jag både hennes syster och hennes dotter också. När vi skulle åka tillbaka till Nablus försökte hon kidnappa mig hem på middag och det krävdes ganska mycket diskuterande och återkommande löften om att jag skulle komma tillbaka nästa dag och då följa med henne hem. Jag såg henne aldrig mer efter det men hon lämnade helt klart ett avtryck. Och nu har även du fått ta del av den vilda kvinnan från Kafr Kudom, jag ville dela henne med dig.
Del II kommer att innehålla vidare funderingar kring kvinnor i Palestina och kanske kvinnor i allmänhet. Dessutom ska jag berätta om vad jag och ISM gör, med kvinnor i fokus - kan hända kommer jag till och med slänga in någon slags slutsats utifrån det jag sett här. Modigt!
En annan stark kvinna, redan introducerad på bloggen, är så klart Om Kamel. Har letat reda på tre länkar på youtube för alla som vill få ansikten till namnen och bilder från platsen i Sheik Jarrah. Begravningstälten som sattes upp för ett par dagar sedan står fortfarande kvar, de flesta verkar tro att de kommer att få stå en vecka, vilket tydligen är den normala tiden för sorg. Sedan får vi nog besök av polisen igen. Fortsättning följer... Kolla in länkarna nedan så länge, gott folk!
http://www.youtube.com/watch?v=UrhPGPoUkpg&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=IsGkr6ugML4&NR=1
http://www.youtube.com/watch?v=8nHemquLx_E&feature=related
Berättar snart om Hebron. Kramar. Och hälsa simmaren Grattis i efterskott och Lycka till i helgen!
Det var det värsta! -Vilken kvinna denna drottning! Önskar det fanns några dussin till av henne som kunde hjälpa dig och er andra i er kamp. Jag kan riktigt se dig framför mig, lilla Maja, (fast du känner dig lång nu bland dina 150 cm-vänner ;-))försökandes att ta allt större tuggor av brödet och förklara varför du inte äter kyckling - det var modigt av dig att tacka nej till den... ;-)
SvaraRaderaTack för YouTube-länkar som ger oss här inne en mer konkret bild av ditt liv där nere. När du skrev om tält t ex tänkte jag mig ett gammalt 2-manna i skogsgrön canvas...
Bilderna av dig i polisens armar känns dock inte så lustfyllda, du får kanske börja maskera dig så de inte känner igen dig så lätt framöver ;-)
Jag träffade mamman och "spelemannen" i helgen. Det var jättekul att få sällskap i den spännande stunden på Eriksdalsbadet. Vi hade dessförinnan käkat middag tillsammans på en mysig restaurang i närheten med gooood Guiness :-P
Ser fram emot fler kvinnoporträtt! Sköt om dig och träffar du "drottningen" igen bör du överväga att åtminstånde gnaga lite på ett kycklingben... ;-)
STOR KrAM