Klockan är nu lite över sex på morgonen och jag har suttit utanför en palestinsk familjs hus och hållit vakt sedan klockan fem. Mest tänkt på dig och på hela, stora familjen. Högljudda familjen. Glada, galna familjen. Kloka familjen. För mig har du alltid varit symbolen för hela familjens gemenskap. Allt utgår ifrån dig på något sätt. Vi är alla våra egna och färgstarka invider, men utan dig mormor, skulle inget vara sig likt. Du och jag har alltid stått nära varandra och jag hoppas att det för evigt kommer att vara så. Jag vill tacka dig för det som vi har tillsammans, allihop. Och jag hoppas att du blir utsatt för några riktigt smarta manövrar idag! Kärlek, fin samvaro, skratt och sång räknar jag också med. Idag är första dagen jag riktigt önskar att jag kunde vara hemmavid. Bara för en dag. Din dag.
Jag tänker på dig! Tack för att du finns. Ska fundera ut något roligt bus att utsätta dig för i efterskott när jag kommer hem igen. Eller så är jag bara snäll, rar och bakar dig riktigt goda muffins, haha. Vi får se.
Stor KRAM hur som helst. Skriver snart ett inlägg där jag berättar om varför familjen vars hus jag vakar över nu inte kan ha några glada fester längre. Gemenskap finns det dock mycket av i det heliga landet. Inspirerande att se ett helt samhälle av vår släkt, må jag säga! Mer samvaro och närvaro åt världen! Jag är så priviligerad som har det så med er.
Hälsa alla.
Kära Maja!
SvaraRaderaJag hade skrivit färdigt allt till dig nu och skulle skicka iväg det men då försvann alltihop så jag måste skriva om alltihop och klockan har hunnit bli mycket.
Igår natt var hon av förklsrliga skäl 4. Så jag återkommer i morgon och skriver om det jag tänkte skicka idag.
Kramar från din mojmoj
Kära Maja igen!
SvaraRaderaNu skriver jag igen och det kommer nog inte att bli detsamma som jag skrev i natt. Ingenting är ju sig helt likt från tid till tid..
Tack för dina fina ord om hur du ser på oss och min plats hos dig och bland alla i vår familj. Det värmer och betyder väldigt mycket att få veta att man betyder något. Min livsfilosofi är ju den att vi finns här på jorden för dem som finns runtomkring och det är själva livets mening och att vi skall göra allt vi kan för att ge så mycket vi kan både åt varandra och därigenom åt vårt eget liv. Min familj är ju min stora rikedom.
Nu blev det ju så på min dag att jag fick så mycket både presenter och bevis på goda känslor.
Det började på morgonen förstås med sång och skrål tidigt för att Tora och Alma skulle till skolan och de kom fast de egentligen är hos Charlotte den här veckan. Så var det Eva-Lotta och Hans. Eva –Lotta hade kommit sent kvällen innan.
På kvällen sade Eva-Lotta att hon tagit kontakt med kommunen och meddelat dem att jag skulle komma till Malmö och fira min 70-årsdag. Så då tyckte hon att de skulle ordna något för mig. Hon band en bindel för ögonen och sedan körde de iväg med mig, så att jag inte visste var jag var. Jag tänkte att skog och dass finns det ju inga i Malmö så det kunde de ju inte hitta på. Så var vi framme och Eva-Lotta berättade att Malmö hade gjort en massa ljusinstallationer i Slottsparken till min ära men villkoret var att jag själv skulle vara en installation och jag blev illuminerad med en blinkande pannlampa som jag fick gå omkring med. Det var väldigt imponerande och kreativa ljusfenomen som de hade hittat på men det var ju tillåtet för malmöborna också så det var rätt mycket folk. Nåja vi utnyttjade snarare deras skattepengar än tvärtom.
Sedan åkte vi hem. Då hade Lasse och Erik kommit. Kan du tänka dig att de åkte ner bara för att vara med på min födelsedag! Och Elias hade flugit från Uppsala.
Vi började äta så småningom. Ronnie och jag hade lagat mat. Vid niotiden kom Göran och Ann-Helen, som repeterat i Lunds domkyrka. Ännu lite senare kom Martin och Johanna med tåg och hann äta ifatt. Under tiden fick jag presenter. Sedan var det diktad sång med utklädd kör. Lite Hawaii inspirerat, för jag fick pengar till en resa bland Karibiska öarna, som Ronnie och jag har pratat om och skvallrat till Anna Maria om. Jag fick också en sådan där som man gör bubbelvatten med.
Vi hade roligt och skrattade mycket hela kvällen och alla låg kvar. Jag saknade dig mycket och det var hela tiden ett tomrum både efter dig Matilda och Björn.
Nu vet jag ju att du har gemenskap med en annan familj som också behöver dig och då får vi ju dela med oss.
Varmt tack för att jag fick var med från din blogg och varma långa kramar från din mojmoj.
PS. Tora och Alma var just och uppvaktade sin far på fars dag och vill hälsa till dig.